Vi har en granne, som är besvärlig. Under många år har han ställt till med besvär, mot oss och mot några fler. Det handlar till exempel om att parkera, så att vi får det besvärligt att köra ut och in på vår parkeringplats. Mot andra grannar har bråken handlat om diverse byggprojekt, som han försökt driva igenom. En av grannarna tröttnade till slut på honom och flyttade härifrån.
Efter ett misslyckat försök att ändra trafikordningen på vår lilla, smala gata, genom att föreslå utställda blomlådor, vilket inte fungerar då räddningstjänstens fordon då inte skulle kunna komma fram(vilket vi påtalde för honom)så slutade han att hälsa. Obehagligt….att inte hälsa på någon som bor tvärsöver, att se åt ett annat håll….
Vi har försökt att prata med honom flera gånger, lugnt och sansat, men han är fylld av harm och mörker och det känns omöjlig att nå fram till honom; han gapar och skriker, gestikulerar och efter ett sådant försök, så ökar hans provokationer mot oss.
Så vi har gett upp.
Men det är svårt att sluta tänka på varför en person kan ställa till så mycket oro, änglan, ilska, sorgsenhet och uppgivenhet.
Jag tror att han har en omvänd energialstring. Han tycks gå igång på och få energi av att mobba, gnabba, provocera, skälla, gorma och ställa till med besvär.
Jag tar gärna emot förslag på hur jag ska kunna släppa tankarna på denna granne och hans mörker.
Kanske en förklaring till hans beteende, av underbara ”Herregud och Co”